Som tjänsteman började han klockan åtta. Men arbetarna stämplade in klockan sju.
Så Birger var där halv sju.
"Varje morgon går jag ronden genom fabriken”, berättade han 2005. Som en engagerad läkare på en sjukhusavdelning stannade han till hos varje arbetare på skiftet. Frågade hur det gick med sommarstugebyggen och cancerbehandlingar. Gjorde sig ingen brådska. Ronden kunde ta ett par timmar.
En flåsig McKinseykonsult skulle kanske ha undrat – vad gjorde den där Birger egentligen? Och nog strukit hans namn först om det skulle rationaliseras.
”Du vet, jag pratar aldrig jobb”, sa han och fortsatte: ”Mår jobbarna bra så mår fabriken bra”.
(Från Jonas Fröbergs krönika i DN)
Birger är mer än en lönekostnad. De är en investering i effektivitet. Masonitfabriken hade en unikt låg sjukfrånvaro – på under 1 procent. Kanske tack vare på Birger.
Men i vår iver idag att mäta allt och alla är lätt att mäta bort honom. Till nytta för vem? Låter vi snålheten bidra visheten?
Birger Nilsson går ronden i Masonitefabriken i Rundvik 2005. Foto: Anders Carlsson
Comentarios