Att ha en organisationskultur där nej-sägarna tystas är förödande för all utveckling. Det blir en tyst organisation där korkade beslut sjösätts för att ingen vågar ifrågasätta dem. I värsta fall anses de kritiska vara bakåtsträvare. Och vem orkar då vara negativ och tråkig? Tvivel är bra och idéer mår bara bra av att ifrågasättas. Resultatet blir mycket bättre då.
Vissa personer har förmåga att hitta fel. Se det som just en förmåga. Och en positiv sådan. Sådana personer är ovärderliga i ett projekt, de kommer hitta de flesta potentiella fallgropar och hinder på 4 sekunder. Men det innebär inte att man stoppar projektet, det innebär bara att man är mer medveten om riskerna.
Man kan inte ta höjd för alla eventuella saker som kan uppstå. Så om man tror det man gör resulterar i någon typ av nytta och en förbättring med tanke på de mål man har: sjösätt, trampa på, och ta tag i problemen när de uppkommer. Om de uppkommer. Det är så man skapar utveckling. Inte genom att fastna i oändligt med utredningar och rapporter.
Ta väl hand om dina nej-sägare. Det är de tysta som man ska se upp med.