Ibland är man för ivrig att komma igång med förändringar. Efter ett tag börjar det muttras i korridorerna att det har gått för fort. Förändringen är inte förankrad i organisationen och man har inte medarbetarna med sig.
Det kan bero på många olika saker, men en vanlig orsak är att ledning och ansvariga ligger steget före. De har under en längre tid vetat om att en förändring är på gång och då är det är lätt att bli otålig. Man tror sig också veta att oavsett när man sätter igång och hur man än gör så kommer medarbetarna att vara kritiska. Ingen gillar förändring, det vet man ju. Men där har man fel, om man tar sig tid att involvera och tar det lite lugnare i början så minskar förändringsoviljan drastiskt. Och att ta det lugnare i början gör konstigt nog ofta att det totalt sett går snabbare.
Plågo-kurvan (Wysocki/McGary) kan också förklara varför det är så lätt att rusa iväg. Det är lite jobbigare att göra en bra uppstart, det vill säga en bra planering, förankra och involvera de det berör. Men om man bara kör på från början kommer verkligheten ofta ikapp förr eller senare. Och då blir det ännu jobbigare. Man kan, speciellt när det gäller digitalisering, komplettera y-axeln med kostnader. Ju sämre planering och uppstart, desto dyrare projekt totalt sett.
Att lägga en bra grund tar inte längre tid, tvärtom. Och det behöver inte ta mer än en dag om du gör det smart. Berättar gärna hur det kan gå till över en fika.