Utan Pomodoro hade min bok som kommer nu i vår aldrig blivit klar. Och jag har en kompis som hävdar att Pomodoro tog henne genom KTH. Pomodoro-tekniken utvecklades av Francesco Cirillo på 1980-talet och metoden är tillräckligt enkel för att fungera i praktiken. Det handlar om att fokusera, göra klart och ta pauser. Det sista är något som lätt glöms bort när man behöver det som mest.
Så här går det till:
En Pomodoro = 30 minuter (inklusive paus)
Skriv ner allt du ska göra idag.
Tidsbestäm varje uppgift i Pomodoros. Gör en ruta bredvid uppgiften för varje Pomodoro en uppgift tar. Om en uppgift tar 1,5 timme blir det 3 rutor vid den uppgiften.
Om en uppgift tar mer än 6-7 Pomodoros – dela upp den i mindre uppgifter.
Sätt en timer på 25 minuter och börja jobba fokuserat med det viktigaste på din lista. Under tiden du jobbar ska du inte svara i telefon. Inte kolla nätet. Inte kolla dina sms. Fokusera! Om du kommer på något skriver du ner det och fortsätter att jobba. Om du blir störd – be att få återkomma när din Pomodoro är slut.
När en Pomodoros är slut tar du en paus på 5 minuter. Direkt, även om du bara har två ord kvar i ett mejl. Sedan fortsätter du på nästa Pomodoro.
Efter 4 Pomodoros tar du en längre rast på ca 15 minuter.
Du fortsätter att arbeta på samma uppgift tills du är klar.
Min första känsla när jag började med Pomodoro var att jag fick mindre gjort trots att syftet var tvärtom. Men jag insåg ganska snart att mitt tidigare sätt att arbeta, att småjobba på flera uppgifter samtidigt, gav mig en falsk känsla av produktivitet. Att ha många bollar i luften innebär att det totalt sett tar längre tid att slutföra respektive uppgift. Och det är en otroligt härlig känsla att jobba klart en uppgift, check på den, och sedan gå vidare till nästa.
Tekniken fick sitt namn efter timern som ser ut som en tomat. Pomodoro finns numera som app, men vilken timer som helst funkar såklart.
Läs mer på www.pomodorotechnique.com.